INSÄNDARE Vi har lärt oss om vallonerna, vilka kom från Flandern och emigrerade till Skandinavien på 1500- och 1600-talet. Dessa valloner kom till Sverige på 1600-talet, handplockades i princip av Gustav II Adolf eftersom de hade expertkompetens på järnhantering, den tidens ”high-tech”- kunskaper.
Efter utfört arbete återvände de flesta till Belgien/Frankrike. Ungefär 900 stycken stannade kvar och ”berikade” Sverige. Men det pratas inte om hugenotterna eftersom de inte är lika kända. Trots att de troligen påverkat oss mer än vallonerna.
Vilka var då hugenotterna?
För en del är de skämtande och stridsglada hugenotterna i ”De tre musketörerna” den enda ingången till ämnet. Hugenotterna var kalvinister som tidvis var kraftigt förföljda i sitt hemland Frankrike.
Jean Calvin (Cauvin) föddes i Noyon i Frankrike 1509. Han grundade en religiös rörelse som i hög grad påverkade livet för många människor i bland annat Europa, Nord- och Sydamerika samt även Sydafrika. Calvin betraktas som en av de stora reformatorerna i västvärldens historia.
År 1536 publicerade Calvin ”Institutio christianæ religionis”, som närmast var en instruktionsbok över protestantismen. Calvin angrep katolska läror och försvarade det centrala i sin egen tro – Guds suveränitet. Calvin gjorde mer än att bara propagera för hur kristendomen skulle vara, han försökte också tvinga andra att följa det han själv menade var ett kristet levnadssätt, i synnerhet i Genève, som han tänkte sig som något av en Guds stad. Med tiden utvecklade kalvinismen en av sina mest kontroversiella läror: predestinationsläran.
En grupp kalvinister påstod att Gud redan innan människan syndat hade valt ut några få utvalda vilka skulle bli frälsta genom Kristus, men att alla andra skulle lämnas åt sitt eget öde. Människor var alltså inte jämlika. Andra kalvinister ansåg att frälsningen låg öppen för alla och att det var upp till varje enskild individ att ta emot eller förkasta frälsningen.
Förföljda och massakrerade
Under Bartolomeihelgen 24 augusti 1572 mördades 30.000 – 40.000 hugenotter . Religionskrigen i Frankrike under 1500-talet, fick tusentals protestanter att fly till Genève, och det gjorde att stadens befolkning fördubblades på bara några år.
Omkring 300 000 emigrerade under slutet av 1600-talet på grund av förföljelser till Nordamerika, Sydafrika, Nederländerna, Schweiz, Tyskland, England, och Skandinavien. Det var främst de reformerta som flyttade från Frankrike och kom att verka i Sverige som arkitekter, konstnärer, köpmän och hantverkare. Många av de franska arkitekter, konstnärer och köpmän som etablerade sig i Sverige på 1600-talet var hugenotter, t ex Louis De Geer och Jean de la Vallée (arkitekten som bl a ritade Riddarhuset). Flera av familjerna blev framstående inom olika områden.
Hugenotterna var ofta intresserade av arkitekturteori och av att bygga idealstäder. Vem tänker idag på att de överkalkade väggmålningarna i svenska kyrkor har sin idémässiga bakgrund i den kalvinska bildfientligheten, eller på att de uppländska järnbruken utgår från kalvinska idealsamhällen?
Man kan anse, att de skeenden som drivits fram i och med hugenotternas inträde på den tidiga svenska arenan, förebådar det moderna samhället vi ser idag genom kalvinisternas avståndstagande från auktoritära system och deras strävan mot medbestämmande. Från mitten av 1700- talet minskar dock de ”reformerats” inflytande i Sverige, samtidigt som en ny invandrargrupp träder fram, den judiska, vilka med sina omfattande kontaktnät ut i Europa får vidare betydelse för Sveriges industrialisering.
Arbetsetiken
Max Weber är för övrigt en av de som hävdar att den så kallade protestantiska arbetsetiken är vårt lands viktigaste kulturella särdrag för vår ekonomiska framgång. Samt att den var tongivande för den kapitalistiska utvecklingen.
”Den protestantiska arbetsetiken” vann även insteg i flera katolska länder, inte minst i sådana där kalvinismen även tidigare haft en stark ställning, såsom exempelvis Frankrike och Tjeckien. Däremot har den varit mindre utbredd i andra delar av världen, exempelvis Sydamerika och stora delar av Medelhavsområdet. Att kineser och japaner har ungefär samma filosofi när det gäller arbete som protestanterna har dock en helt annan kulturell bakgrund.
Idag har arbetsetiken knappast någon religiös bakgrund. Men den har i vårt land en historisk bakgrund, vilken i sig är kopplad till religionen. Dock kan arbetsetiken idag ses som ett helt sekulärt fenomen. Makthavarna i vårt land har i århundraden alltid varit måna om att bygga upp arbetsmoralen men den inställningen är en annan idag.
Idag har istället bidragssystemet byggts ut för att ge samhället och Socialdemokratiska partiet större möjligheter att kontrollera medborgarna – och inte minst att styra rösterna genom att låta skatterna istället finansiera ”röstköpen”.
Politikerna styr
När invandringen i början på 1960-talet började regleras upptäckte regeringen möjligheten att styra invandringen politiskt. Genom att låta diverse marxistiska grupper från Sydamerika komma hit stärkte man det socialdemokratiska röstunderlaget – samtidigt som flyktingar från Östeuropa (vilka oftast röstade borgerligt när de väl bott in sig i det svenska samhället) skickades tillbaka.
Under senare tid har det kommit fler invandrare från områden där basaren och inte verkstaden står i centrum för det ekonomiska tänkandet. En utveckling som underminerar viktiga fundament för Sveriges välstånd – nämligen moralen att arbetet och att endast arbetet skapar välstånd.
Vi kan ha mångkultur på de flesta områden, men när det gäller arbetsetik behöver vi en monokultur! Det är främst arbetsetiken som ser till så de cirka 40 procent vilka jobbar i den privata sektorn, att fortsätta jobba så att de kan försörja majoriteten av befolkningen. Utan dem skulle vi få ett land av bidragstagare.
Om undermineringen av arbetsetiken fortsätter kommer det att skapa mer problem. Vi riskerar att istället få ett utvandringsproblem. De som vi verkligen behöver här lämnar landet. De invandrare som skulle kunna göra något verkligt produktivt, väljer att flytta till ett annat land än Sverige – till ett land med större möjligheter. I Sverige blir istället bidragsmänniskorna – både svenskar och invandrare – kvar, men vem ska då försörja de bidragstörstande?
/Peter