Önsketänkande
Gudrun Schyman chockades av polisens ingripande vid protesterna mot Svenskarnas parti i Limhamn. Schyman ifrågasätter om det överhuvudtaget varit förenligt med polisens uppdrag att göra på det här sättet.
Under ett FI-möte i Malmö på lördagen tog överstematriarken upp dagens protester i samband med Svenskarnas partis valmöte i Limhamn, där nio personer skadades. Flera av skadorna uppkom i samband ned polisens ingripande mot antidemokraterna, som bl.a. kastat rökgranater och attackerat polishästarna med livsfarlig frätande ammoniak.
Jag har sett bilder på polisstyrkor som rider rakt in i folkmassor. Och de gör det igen och igen.
Jag ser människor som ligger på gatan och blir översprungna av hästar. Och jag ser blod. Då tänker jag att detta kan inte vara rimligt.
Schyman säger inte nej till att Svenskarnas parti ska få föra fram sina åsikter på gator och torg.
Men vi andra har också rätt att visa att vi inte respekterar de åsikterna. Det kan inte vara polisens uppgift att uppträda med en sådan oerhörd brutalitet mot dem som kommit dit för att demonstrera och visa sitt missnöje.
Gudrun Schyman kräver att polisens insats utreds omedelbart – helst av någon utanför polisens organisation.
Framöver tror jag att polisen måste göra helt andra riskbedömningar. Nu verkar det som att det varit polisens högsta prioritering att skydda de som talar och inte dem som kommit dit för att lyssna eller protestera.
Schyman skulle istället ta och läsa på sin historia, t.ex. Kommunismens svarta bok, och påminna sig själv hur hennes åsiktsfränder Lenin, Stalin, Mao, Pol Pot m.fl. handskats med sina åsiktsmotståndare;
20 miljoner i Sovjetunionen, 65 miljoner i Folkrepubliken Kina, 2 miljoner i Nordkorea, 2 miljoner i Kambodja, 1 miljon i Vietnam, 1 miljon i de östeuropeiska kommuniststaterna, 150 000 i Latinamerika, 1,7 miljoner i Afrika, 1,5 miljoner i Afghanistan samt tiotusentals döda i länder där kommunisterna inte kom till makten.
Källa: Kvällsposten